French Academic Painter, 1827-1877  Related Paintings of leon belly :. | Pilgrims Going to Mecca. | Fellaheen Women by the Nile. | Les Sirenes | Femmes fellahs au bord du Nil (mk32) | Pilgrims Going to Mecca |
Related Artists:
Henri-Edmond Cross
(May 20, 1856 - May 16, 1910) was a French pointillist painter. Cross was born in Douai and grew up in Lille. He studied at the École des Beaux-Arts. His early works, portraits and still lifes, were in the dark colors of realism, but after meeting with Claude Monet in 1883, he painted in the brighter colors of Impressionism. In 1884, Cross co-founded the Societe des Artistes Independants with Georges Seurat. He went on to become one of the principal exponents of Neo-Impressionism. He began his Pointillist period after spending time with Paul Signac in 1904. His later works are Fauvist, perhaps influenced by his acquaintance with Henri Matisse. His final years, plagued by rheumatism, were spent in Saint-Clair[disambiguation needed ], where he died in 1910. His pieces include The Church of Santa Maria degli Angely Near Assisi (1909) and Landscape with Stars. The Allen Memorial Art Museum (Oberlin College, Ohio), the Block Museum of Art (Northwestern University, Illinois), The Art Institute of Chicago, the Fine Arts Museums of San Francisco, Harvard University Art Museums, the Hermitage Museum, the Honolulu Academy of Arts, Kröller-Meller Museum, the Los Angeles County Museum of Art, the Metropolitan Museum of Art, Museum of Grenoble (Grenoble, France), Musee d'Orsay (Paris), Musee Malraux (Le Havre, France), Musee Richard Anacreon (Granville, France), the Museum of Modern Art (New York City), the National Gallery of Art (Washington D.C.), New Art Gallery (Walsall, England), the Tel Aviv Museum of Art and the Thyssen-Bornemisza Museum (Madrid), are among the public collections holding works by Henri-Edmond Cross.
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.
Antonio Alice
(23 February 1886 - 24 August 1943) was an Argentine portrait painter. He was awarded the Prix de Rome in 1904. Alice, of Italian descent, was born in Buenos Aires, Argentina. His father, an Italian immigrant, was barely literate. His two sisters, Matilde and Santina, posed for several of his paintings. Expelled from school and considered incorrigible for drawing in his textbooks, Alice went to work as a shoeblack. At the age of 11, while sketching Gaucho portraits between shoe shines, he was discovered by Cupertino del Campo, who went on to become the Director of the National Museum of Fine Arts of Buenos Aires. Del Campo referred Alice to the painter, Decoroso Bonifanti who gave the boy his first painting lesson in 1897. In 1904, he was awarded the Prix de Rome (Premio Roma)and entered the Royal Academy of Painting in Turin, studying under Giacomo Grosso, Francisco Gilardi, and Andrea Tavernier. During his four years at the Academy, he was awarded three Gold Medals.